Det som gör mig jävligt förbannad är att det är okej att kommentera hur smal jag är! Senast igår, när jag var chaffis. Jag helnykter och massa fulla människor runt omkring. "Fan vad SMAL du är Lina! Hur känns det att se ut så, är du nöjd? Kolla på dina ben, guuud vad smala dom är!"
Tänk om man skulle ha kommenterat likadant till en överviktig person:
"Men guuuuud vad FET du är! Hur känns det, är du nöjd med din övervikt? Herregud, dina lår är ju lika feta som bägge mina lår!"
Skulle det vara okej? Nej, tror nog mer det skulle räknas som mobbing.
Jag har bra självförtroende och är nöjd med min kropp och vikt trots att jag inte skulle tacka nej till några extrakilon, jag har trots allt ut sett ut såhär hela livet och min vikt är inget jag kan göra något åt, men jag känner mig trots det jävligt utsatt när det kommer till att folk diskuterar min vikt. Hur kan det vara okej att kommentera spinkiga folks vikt men inte fetas? Jag tar som sagt inte illa upp men känner mig jävligt utsatt. Jag vill inte att folk bryr sig om hur min kropp ser ut!


Nej, tänk om folk kunde sluta bry sig om hur de ser ut, och hur andra ser ut, och istället koncentrerar sig på hur kropparna mår och vad de kan göra! Och vad de har varit med om!  
Tyvärr verkar det bara blir värre och värre, tänk om folk kunde sluta bry sig?

2 maj föddes min första schwarzgrannenkull! Dock så gick det tyvärr inte så bra.. När de var två dagar så hittade jag boet förstört... All päls var borta, och jag hittade bara alla, döda ungar... Förutom en liten rackare, som var halvljummen och låg och gaspade efter luft. Ryckte åt mig lite päls och la den lilla under tröjan, gick och matade kaninerna med en hand ;) 
När alla kaniner var matade och klara så var den lilla pigg och varm igen! Som tur är så fick Tara också ungar den 2 maj, så jag la in den lille till Taras ungar och hoppades på det bästa.. Det gick bra! Den lille rackaren lever fortfarande och är tjock och go tillsammans med sina fostersyskon :) Taras kull föddes tidigare på dagen, så swg-kullen blev alltså andra kullen och sa heta något på B, så denna lilla ska heta Bert eller Britta :D 

Bild när den var sex dagar, idag har den hunnit bli tio dagar, och de borde öppna ögonen närsomhelst



Maj fick ungar i förrgår också, en hög med 5 stycken, 4 viltblå och en pytteliten blå! får se vad det blir av dem :) Om den viltbå överlever och blir en mini är jag ju nästan sugen på att spara...

Har bestämt mig för att sluta med de blå och svarta och bara ägna mig åt schwarzgrannen, och avelsdjuren säljs snabbt! 5 tingade redan, sedan en intresserad på 3 st till! Sedan är det bara en svart och en viltblå hane kvar :)

Denna frasse kommer flytta in :D

Det var ju inte förra helgen det var dags, utan denna, såg jag när jag kikade i kalendern. jaja, tur för mig, jag trodde honorna gått tomma! Så NU är Heike på dag 30, och Tara på 29. 
Anna verkar också dräktig, hon är sur och låter som vanligt när hon är dräktig :P Så där hoppas vi på många blå mantlar, speciell någon fin som jag kan spara :) Mantel är ju en svår teckning, många fläckar och fält som ska vara rätt hit och dit, man kan ju tyvärr inte beställa hur ungarna ska se ut :P 

Nu håller jag på att göra kycklingsallad till lunch, eller ja, den är klar, bara pastan som ska svalna. Ska ut till kaninerna och greja en stund :) Har fått ut vattenautomaterna, så skönt! De har aldrig slut på vatten nu, räcker att fylla på en gång om dan :D 

Plattade håret och plockade ögonbrynen igår, första gången på evigheter! Kände mig lite kvinnlig för en gångs skull ;) Och så solade jag häromdan, ska börja försöka ta hand om mig själv lite bättre! 
Var på smärtföreläsning i Skönvik för 2v sedan, och insåg att allt hänger ju ihop, om man mår dåligt psykiskt så mår kroppen sämre, om kroppen mår dåligt så drar det ner psyket... Så om man lyckas må bra på något vis så mår man bättre överhuvudtaget :) 
Rätt så självklart egentligen, men man glömmer lätt bort det när man har ont dag ut och dag in, så ont i hela kroppen när man vaknar på morgonen att man inte orkar gå ur sängen på flera timmar... Så ja, jag ska börja ta hand om mig själv helt enkelt! Göra fler saker som JAG mår bra av :D

Glömmer bort att uppdatera den här skiten, men här kommer ett inlägg som vanligt om kaniner!

Går i väntans tider nu, Heike är på dag 30 och Tara på dag 29, så bägge två kan klämma ur sig när som helst :) 
Sedan är Anna parad, borde få om två veckor, sedan parade jag nya chinchillahonan Cara med Fritz häromdagen.

Slänger i en bild på nya fina hanen Walter, även Caras pappa :) 

Kom upp en diskussion på kaninifokus, vad man gör med ungar man inte får sålda. Sedan blev det en diskussion om det är rätt att äta dem eller ej. Kopierar in mitt svar hit!



Jag äter upp dem!

Åt kaninlår till lunch idag :) Supergott och NYTTIGT kött! Läkare rekommenderar kött till hjärtsjuka :) 

Jag äter kött. Jag tycker kött är gott, min favoritmat är en riktigt blodig köttbit älgfile/oxfile med goda tillbehör till (äter hellre älg dock)

MEN!  Jag gillar inte köttindustrin, jag vill inte stödja den. Jag har dåligt samvete varje gång jag köper kött i affären, för där har jag ingen aning om hur djuren haft det. 

Om jag fick välja skulle jag bara äta älgkött (har en pappa som är jägare) och kaninkött. Varför? 

Jo, för mina egna kaniner VET jag att:

• De har haft en bra uppväxt
• De har fått en bra foder
• De har inte ätit några läskiga mediciner
• De har inte åkt några långa djurtransporter
• Slakten gick lugnt och fint till, utan stress
• Slakten gick snabbt, kaninen hinner inte märka vad som händer innan den redan är död.

Dessa punkter jag radat upp, hur skulle jag kunna veta detta om en köttbit i affären? En köttbit i affären, oavsett om det varit ett ulligt litet lamm, söt liten griskulting eller kalv eller en dunig gul kyckling, jag har ingen som helst aning om vad de har haft för liv. 
Och har de haft bra burar och hagar? Hur lång var transporten med slaktbilen? Hur stressade var djuren innan de dog? 

Men jag lovar, jag är ingen iskall människa. Men jag har varit uppfödare i många år, nio år iår. 
Man kan inte fästa sig vid alla ungarna. 
Jag gosar och pussar på alla mina kaniner, de får vara ute i rasthagar, de har rena och fina burar.

Men, är det en kanin jag inte vill ha kvar eller inte vill avla på, och ingen annan vill köpa den. Ska den sitta där en bur hemma hos mig ända tills den dör självmant? Eller en rädd/aggressiv/nervös kanin, som jag INTE tycker passar sig varesig till avel eller som kelkanin, ska den också sitta i en bur år ut och år in, när inte ens jag kan gosa och mysa med den?  Bara för att den "måste" leva? De kaninerna tycker jag synd om. 

Nej, jag tar hellre bort mina kaniner än att sälja dem till ett dåligt hem. Och när jag ändå tar bort mina kaniner, så tar jag tillvara på köttet istället för att slänga bort/gräva ned. 

Personligen så ser jag kaninen som en köttbit när den är död. Jag tycker inte ens att det ser ut som en kanin, mer ett.. gosedjur? Den ser inte verklig ut när den är död helt enkelt.  Och när du styckat kaninerna, så ser du inte vem som är vem.
Och nej, det är inte kul att avliva kaniner. Inte alls. 
Om jag fick välja skulle jag hitta en massa superhem till mina kaniner! Men livet är inte så enkelt. Och folk håller inte vad de lovar, köpare kan låta superbra och sedan får kaninen sitta där i en bur hos en barnfamilj och ruttna bort. 

Jag kanske bör tillägga att jag bara säljer kaniner till barn när föräldern verkar superintresserad? 

Vet inte hur jag ska avsluta detta inlägg riktigt. Min dröm är att bo på en gård där jag har plats både för mina utställningskaniner + rena köttdjur, som jag föder upp just för köttets skull. Och att då det enda köttet jag äter är älg, kanin och kyckling (hemifrån mina föräldrar, också hemslaktat)

Sammanfattning:

En köttbit från affären = Du har ingen aning om djuren haft ett bra li
En köttbit från dina egna kaniner = Du vet att djuren haft ett bra liv och kan äta med gott samvete.

Och jag ÄLSKAR mina kaniner. Alla har namn. Dom är mina mysproppar! Men, de kaniner jag ska sälja eller avliva distanserar jag mig från psykiskt, börjar tänka i stort sett att det inte är min kanin. 
Och ja, jag har mina favoriter, mina riktiga kelgrisar. De skulle jag aldrig kunna avliva utan anledning eller äta. 
Även fast jag äter kanin så har jag känslor, och älskar som sagt mina lurvbollar.

Och neeej, jag skänker inte bort mina kaniner. Om någon inte har råd att köpa kaninen så har de inte råd att ta hand om den. Så resonerar jag!

Mina vänner har fått kaniner gratis av mig ibland dock, men det är sådana djur jag skulle ha avlivat om jag inte fått iväg dem.

Idag har varit en intressant och helt galet rolig dag!
Hade Virpi här som lärde mig att ta ur och stycka kanin :) Just den biten kanske inte är så rolig, men jätteintressant att se hur de ser ut inuti :) De tre av mina som jag slaktade hade jättefina organ och tarmar, lite för mycket fett bara, de har för snäll matte ;) 
Och massa roligt kaninsnack imellan, underbart
Så imorgon blir det kaninlår till lunch!

Idag blir en rolig dag! Får besök av Virpi från Ludvika, så idag blir en riktig nörddag! 
Kaninsnack för hela slanten hela dan!

Dåligt med uppdateringar nu för tiden, men men. När jag kom hem från Norrköping så blev jag sjuk på tisdagen, fick världens värsta huvudvärk och illmående. Det gick inte över och jag stod inte ut, hade aldrig haft så ont i huvudet.. Så vi ringde sjukvårdsupplysningen och de tyckte vi skulle åka in till akuten, så det gjorde vi. 
De tog massa blodprover, röngten av skallen och ryggmärgsprov.

Hemma från LU, och det var hur kul som helst! Mina kursare (blev fem elever) verkar helnöjda, fått många fina lovord på facebook, så det känns jättebra <3 
Och fullt upp hela tiden, plus att ett bromsrör på bilen gick sönder, mindre kul! Har slösat typ 500 spänn på bromsolja, sen dumpade vi bilen hos svärmor i Grums, nu ska den skrotas! Så just nu är jag billös :( 

Jaja, skriver något längre inlägg sen/någon annan dag.

Bättre sent är aldrig! Kompendiet är klart! 
Imorrn bär det av till Norrköping!

Puh, suttit några timmar med genetik nu, jag har gjort ett stipendium till en liten minikurs jag ska ha på LU :)
Ja just det, jag är inte bara kaninuppfödare och kaninnörd, jag är genetiknörd också! 
För er som int evet vad genetik är, så handlar det om gener. Vilka gener kaninen kan bära på, hur i helvete kan det bli en viltgrå kanin efter en vit rödögd och en zobelsiames blå, osv osv. Ja, gener helt enkelt!

Då jag inte kommer ha med mina egna kaniner, då jag har någon sorts sjukdom i kaningården, verkar inte som coccidios efter obduktion hos veterinär, men prover inskickade till SVA, Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt, och jag hoppas de hittar något fel! För mina kaniner tunnar av en efter en, 11 av 24 drabbade, än så länge. Jag vill veta vad det är, så jag kan behandla kaninerna! Jag vill inte behöva avliva allihopa, eller drygt hälften, usch nej! Så jävla mycket pengar jag lagt ned på de där djuren, tid och kärlek. För att inte tala om att de faktiskt är liv! Nej, mina stackars pälsklingar <3
Istället så ska jag ta med en kompis kaniner (belgiska jättar, jisses!), hämta hem kaniner åt en annan kompis, bära kaniner fram till domarna på fredag, och så har jag erbjudit mig att sitta i Dalarnas KAFs LU-monter. Ja, jag kommer nog ha att göra! För att inte tala om LU-festen på lördag! 200 kaninuppfödare i samma rum med god mat, musik och ett trevligt humör, längtar!