Först kunde jag höra din röst inom mig, din glada, uppspelta röst, men nu kommer jag knappt ihåg, jag får tänka efter riktigt länge för att hitta din röst inom mig. 

Jag ångrar fortfarande att jag glömde bort att du erbjöd dig att skjutsa oss på studenten, då hade vi fått ännu en rolig kväll. Men jag har fortfarande minnet av Maddes 20-årsfest i hjärta, såg dig knappt på crusingen det året så den festen är sista gången jag träffade dig på riktigt. Då vart du så där glad, sprudlande, du var DU!

Saknar dig.