Vaknade vid halvniotiden och hade jätteont i magen, på ena sidan. Gick upp och pissade för jag brukar ha ont i mage när jag vaknar ibland, för att jag är pissnödig, men inte fan gick de över för det. Gick å lade mig för att det skulle gå över, men det blev bara värre. Jag började må illa och svettas, och hämtade en hink. Låg i ostkrokställning och försökte spy, för det gjorde så ont att jag mådde illa som en tok. Lyckades dock inte spy något. Ringde till mamma i panik och grät, men vad kan en mor göra som är 10 mil bort? Mamma sa att pappa kunde åka hit. Men tänk om det gick över och han åkt halva vägen i onödan? Mamma försökte ringa till min pappas kusin och min farbror istället, men pappas kusin var barnvakt och vid sommarstugan, och min farbror satt i ett möte, så jag ringde Camilla istället, och hon kom direkt! Och precis när hon kommit så släppte det, så jävla skönt!

Alltså, jag trodde jag höll på å dö, det gjorde så jävla ont! Har aldrig haft så ont i hela mitt liv tror jag. Eller, kanske när jag hade blindtarmsinflammation, men det var ju för typ 5-6 år sedan så det kommer jag inte ihåg så väl. Fyfan, det läskigaste av allt är ju när man är ensam, vad fan gör man liksom? Och föräldrarna långt bort. Man får panik! Alltså, jag grät både när jag ringde till mamma och Camilla, panik och ont ont ont, ingenting hjälpte, jag hittade ingen ställning att ligga/sitta i utan att det gjorde ont. Och precis under och bakom revbenen på högersidan, vad sitter där som kan ha ont i liksom? 

Tur att det gick över iallafall, nu gör det bara lite ont om jag andas in väldigt mycket. Stort tack till Camilla som kom hit direkt! Och höll mig sällskap tills jag lugnat ned mig lite. Så ska en riktig vän vara <3