Det är sån jävla hysteri bland alla om vikt. Vikt hit och dit. Dom allra flesta vill ner i vikt, även de som inte alls är tjocka. Alla vill vara smala helt enkelt. Jag tycker det är skitsnack alltihopa.

Ja, jag kan ärligt säga att det kroppsideal som alla verkar sträva mot i dagens samhälle, fan inte gäller mig. Tvärtom.
Jag är skitsmal. Är 169 cm lång, och vägde 52kg sist jag vägde mig, som var i december. Det är underviktigt enligt BMI-skalan, om jag minns rätt. Jag hade gärna haft en 5-10 kilo mer på kroppen. Att ligga över 60-sträcket är som en dröm för mig!
Så ja, min kropp kanske är perfekt för det ideal som finns i hela världen, men absolut inte för mig.

Däremot får jag lite panik när alla vill gå ner i vikt. Visst, om det är en överviktig person kan det ju vara nyttigt, men om det är en normalviktig person som vill gå ner i vikt bara för att bli lite "snyggare", ja, då blinkar varningslamporna i huvudet på mig. Anorexia! Bulimi! Det är inte braa!
Ja, jag får panik helt enkelt när folk vill gå ner i vikt. För jag vet vilket helvete jag har att gå upp i vikt. Självklart har andra människor lättare ellerskitenkelt att gå upp i vikt. Men inte jag.
Därför får jag panik när folk går ner i vikt.
Kroppen ser ju mycket mer spetsig och ful ut, man ser revbenen, usch, ja usch...

Däremot blir jag glad när jag ser folk gå upp i vikt, även om de inte var pinnsmala innan. Det är vackert när det är lite mulligt! Ja fan, om jag hade några kilo mer, då skulle inte mina revben på bröstet, i uringningen, synas lika bra. Jag skylle ha större och mjukare tuttar, haha. Jag skulle ha en snyggare röv, osv osv.
Men som sagt, gud vad glad jag blir när jag ser att folk gått upp i vikt! Om man tittar på gamla bilder och ser vad mycket rundare människor är nu (som trots allt inte är så ovanligt i denna alkiskommun) så blir jag fylld av en lyckokänsla, så roligt för deras skull att de lyckas gå upp i vikt, så fint!

Fan ja. Läste en kompis blogg, eller bilddagbok eller vad det var, och såg att hon var så glad att hon gått ner 2-3kg i vikt. Panikkänslan kom där igen! Fan, hon är ju helt normal i kroppen. Jag får panik, ärligt talat.

Ja, jag gillar helt enkelt när folk är lite mulliga. Tycker det är bättre när folk går upp i vikt än ner. Fan, folk som inte är överviktiga behöver väl inte banra, och syssla med dieter och skit. Bättre att träna isådana fall om de inte mår bra.
Visst, man behöver väl inte äta en massa skit, men dieter är skit tycker jag. Iallafall om man är normalviktig.

Dock är jag jättenöjd med min kropp. Visst, jag är smal, och hade gärna haft några kilon till.
Men jag är väldigt nöjd. Jag har trots allt lite former. Jag tycker mina bröst är lagom stora, mjuka och goa (hade inte haft något emot att ha lite större, men som sagt, nöjd), och min röv är inte alldeles platt. Jag tycker jag är sexig, och det brukar inte vara några karlar som klagar, tvärtom, höhö.

Men sammanfattningsvis. Jag är nöjd med min kropp, men hade gärna haft några kilon mer. Jag blir jätteglad om jag ser rund ut i ansiktet på någon bild, eller ser mig i spegeln och tycker mig ana en dubbelhaka.
Och ni som är normalviktiga, ni behöver fan inte banta.

Bättre att träna och äta nyttigt, alltså inte en massa läsk, chips, godis, kakor osv. Om man har diciplin på sig själv borde det väl vara lätt att gå ner i vikt.
Men vad fan vet jag, jag behöver inte banta, jag vill bli fet.

Jag i juni -07. Är väl lika pinnsmal nu kan jag tro. Kanske nåt kilo mer.