Japp, idag var det vara att gå upp 5.30, på med kläder, ut med vovven och dra till jobbet.
Lite lagom ont i ryggen idag, inte så farligt som jag trodde det skulle vara. Men allt för mycket turister för en människa som gått upp halv sex på morgonen! Usch, jag hade bara mos i skallen tror jag.
Jaja, jag gick från jobbet strax efter tre iallafall, och drog till banken och sålde lite aktier. Jag har knappt haft några aktier kvar, så de har inte varit någon idé att sälja dem. Men nu hade de gått upp lite, så jag tog ut cirka en tredjedel, då har jag några pengar denna månad att leva på! Ska bli skönt att flytta ifrån huset sen, fan, går inte att ha elräkning som är nästan lika hög som hyran, plus att man ska köpa ved på det, och det är fortfarande kallt. Nej usch... Denna månad fick jag fan bättre än vad jag trott, och ändå har jag bara betalat räkningar och köpt mat, och jag har inte ens ätit ute, bara köpt mat och fyllt skafferierna hemma, ändå är pengajävlarna slut efter 1½  vecka. Nej, ibland saknar man att bo hemma hos mamma och pappa!
Synd att man har fattiga föräldrar som man inte kan tigga pengar av heller, hade vart bättre om jag haft rika föräldrar tycker jag :P Nej usch, slut på klagandet!

Sen kom jag hem och satte mig och degade framför tvn och datorn en bra jävla stund, sen blev jag så jävla sugen på trerättersmiddagen som det stod om på framsidan av Vansbrobladet idag, så jag drog med mig Timmie och åt trerätters! Och ja, då undrar ni väl hur fan jag kunde ha råd med det, men jag får pengarna för aktierna på tisdag, så då skulle han få tillbaka sina pengar. Men nu ville han bjuda helt plötsligt, så då får han väl det :) Jag får bjuda tillbaka helt enkelt när han vägrar ta emot pengar!

Sen följde världens bästa Timmie med mig hem och hjälpte mig bära in ved, två ikeapåsar! Härligt, jag slapp förstöra ryggen mer :)  Sedan stannade han kvar här i några timmar, och vi såg på Simpsons och diskuterade livet typ. Så jävla härligt att kunna umgås när man gjort slut! Och det kändes inte skumt ens, det kändes verkligen som att vi bara var kompisar. Nu kan jag ju inte svara för hur han kände, men han verkade då inte besvärad :) Lite svårt att låta bli att umgås också när man har samma umgängeskrets... We have faced the facts :P

Känns så jävla bra att jag känner så underbara personer också! Timmie hjälpte mig bära in ved, och en arbetskamrat var här och plogade gården åt mig i förmiddags, skönt, man kan röra sig på gården igen! Karro har också erbjudit sig att hjälpa mig om jag behöver, så jag tror nästan jag får ta hit henne som städhjälp ;)

Nej, men seriöst. Om min kropp orkade med sig så skulle jag göra allt detta sjjälv, och för det mesta kämpar jag på. Men till slut säger kroppen stopp, man får inse sina begränsingar helt enkelt.

Imorrn ska jag då försöka ta tag i saket och ringa sjukgymnasten och boka tid för min "lab-screenng" eller vad det nu hette. Saker jag skulle gjort efter att jag var på skönvik i mitten av dec men inte orkat ta tag i.. Också en nackdel av den här jävla sjukdomen! 

Jaja, bara att acceptera och leva vidare :) 

Jättevirrigt och rörigt inlägg, men jag orkar inte ens läsa igenom om jag skrivit fel nånstans, nu är det uppdaterat iallafall! Puss och gonatt!