Jag skulle vilja gråta också, men jag kan inte. Har inte gråtit en enda gång sedan all skit hände, känns som jag gråtit nog med tårar i mina dagar. Tänk att man kan ha så svårt att släppa en sak, en människa. Helt jävla otroligt.

Men jag är på god väg.

Igår kväll tog jag och Karro en dröm-promenad. Vi gick och spanade på hus som är till salu i den sköna sommarnatten. Frågan är om de är till salu i höst-vinter, men vissa har legat ute länge, och passar verkligen mina drömmar. Mina drömmar, bara mina drömmar. Nu ska jag skita i alla andra och bara tänka på mig själv, och min framtid. Jag ska inte sätta mig själv åt sidan som jag gjort själv. Mitt liv ska bli helt jävla perfekt.

Jag vill ha hus! 

Undra när skatteåterbäringen kommer in på kontot förresten?