Jaja, jag tyckte mötet gick bra i allafall. Förutom att  jag faktiskt började må dåligt. Jag har ju tänkt så jävla positivt ett tag nu, och hon ville veta hur jag mådde, vad jag gjorde osv när jag mår dåligt, så då var man ju tvungen att tänka efter. Usch, de var inte kul, jag hade nära till gråten där en vända. Bara att fortsätta tänka positivt helt enkelt!

Snart ska vi ut på promenad med Madde och Alfred i solskenet, det ska bli skönt! Och så får ju Winnie leka med sin kompis också. Så skönt att Winnie funkar så jävla bra med barn! Och andra hundar också för den delen. Det är aldrig några problem med min fina tjej :) 
Förutom att hon vill hälsa på alla andra hundar hon möter, så då brukar de bli gnäll, men det jobbar vi på att träna bort. Hon blev värre efter löpet också, jävla skitlöp. Ska undersöka det där med kastration igen. Dock har jag hört skräckhistorier om att en femtedel av kastrerade tikar blir inkontinenta, och i sådana fall står jag ju hellre ut med ett löp i snitt var åttonde månad än en hund som inte kan hålla sig. Jaja,som sagt, får undersökas närmare :)