Åh, jag är så kär! Jag har världens sötaste kaninungar! Nyss varit ute på balkongen och låtit dem "springa" på balkongen lite, suttit och småfnittrat för mig själv för att de är så söta, älskar dom!
Kaniner måste vara det bästa djuret att föda upp. Lätta att para och få dräktiga, kort dräktighetstid, lätta att föda upp osv osv. Sedan sitter de i sin bur, och rastar man dem så smiter det inte så lätt. Ja, om man har bra burar att rasta dem i såklart.  

Till skillnad mot kattungar, fyfan. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Aldrig mer en kattkull! Fyfan så dryga. för er som känner mig så vet ni att jag haft två kattkullar. De ena var inte "planerad", eller ja, klart det blir planerat när man inte har kastrerat honan och inte ger p-piller (man ska dock inte ge katter p-piller, för guds skull, enda gånger det är okej är när de redan HAR kattungar för att förhindra löp, som gör så mjölken sinar), dock var honan som fick då, Wilma, tre år gammal, och hade ALDRIG ätit ppiller, och alltid gått lös ute, så jag trodde hon var steril. Tji fick jag! Och ja, jag kan säga att det var inte kul. Visst, kattungar är jävligt söta och roliga, men när de börjar bli äldre så är de inte så roliga längre. De är ÖVERALLT. De har sönder saker, pissar på grejer, skiter på grejer. De är ÖVERALLT, det tål att sägas fler gånger, haha, fyfan. De ska vägas flera gånger om dagen i början så att man ser att de går upp i vikt, och det är lätt att glömma bort. I senaste kullen fick jag åka hipp som happ till Mora och köpa ersättning då den ena ungen hade börjat gå ned i vikt, två dagar gammal.

Plus att det är dyrt. Kastrera för guds skull! Jag kan lova, en kattkull kostar långt utöver de ca 1000 spänn en kastering kostar. För att inte tala om hur mycket jobb det är. De ska ha mat flera gånger om dan, kattlådan ska städas minst 3 ggr om dagen, vilket jag med gott samvete kan säga att jag gjorde, förutom med första kullen då jag var bortrest hem till mina föräldrar över helgen och någon hade lovat att städa iallafall en gång om dagen... Ja, ni kan ju gissa hur det luktade i en etta när 1 vuxen katt och 5 kattungar inte fått städat på 2 dygn, fyfan. 
Andra kattkullen jag har tagit hand om var inte planerad den heller, men det var en uppfödning från första kullen som blev dräktig, och jag erbjöd mig att ta hand om honan, då ena ägaren var allergisk. Och ja, som vi alla vet, kattungar är långt mer allergena än vuxna katter. Och när kullsystern till denna fått 7 ungar och mamman fick 6 (ena dog dock), ja, då visste man aldrig hur många hon skulle få. Nu fick hon som tur var bara 4, men förlossningen tog så lång tid så den första ungen dog, så tre små killar överlevde. Men tre var mer än nog, fyfan. ALDRIG mer kattkull!

När Betty (från första kullen, ungen jag sparade) var ung hade hon dille på att hoppa upp på min rygg. Det var gulligt när hon var kattunge, men när hon började väga över 2kg och klöste sig upp för hela min rygg när jag börjde mig 2cm framåt, då var det inte lika kul längre. för att inte tala om hur galen hon var överhuvudtaget, hon var nog inte passande som innekatt tror jag. Vissa huskatter är inte avlade för det helt enkelt, eller ja, huskatter är ju för det mesta inte avlade alls. Hur många har ett huskatt som de är 100% säkra vem fadern är till exempel? Vilka "köksuppfödare" kan genetik? Jag har lyckas klura ut ungefär hur fadern till mina kullar kan se ut eftersom jag kan genetiken hyfsat, men det är fortfarande omöjligt, då det dessutom kan vara flera fäder till en huskattkull. Nej som sagt, jag vill aldrig mer har en kull med katter. Då ska man kunna ha ett helt rum att bara ha kullen i, för om man inte är en riktig djurentusiast så vill man inte ha en kull med katter hemma, det lovar jag. Eller så är det kanske jag som haft otur och fått helt galna kattungar?
Haha, missförstå mig rätt, kattungar är så jävla söta och de värmer verkligen i hjärtat när man ser dem leka, busa, när de  pussar dig i örat eller kryper upp på ditt bröst, när de skriker av glädje när du kommer hem, när de öppnar ögonen, när de tar sina första stapplande steg ur lådan, när de äter fast föda för första gången, när de går på lådan första gången. Ja, kattungar är en fröjd för själen på ett vis, men de driver en ändå till vansinne.

Dock är jag lite dum och tänker på annat vis också. I fall om jag skulle bo i ett stort hus i framtiden och ha något rum över, då skulle jag kunna vara jourhem åt katter, inklusive hona med kull. Men som sagt, då ska de ha ett eget rum, specialanpassat, utan saker de kan förstöra. Och det vet jag inte om jag har någon lust till om jag ska vara ärlig :)
Men det är mysigt, det är det! Det är sååå mycket värt det!

Men som jag sagt tidigare, jag är en lat människa, så jag nöjer mig med kaninungar, de värmer stort i uppfödarhjärtat de med! <3


Wille i min andra kattkull, i Mora där han blev akutmatad på parkeringen utanför Djurmagazinet.


Någon vecka senare, SÖT eller vad? Vi behövde bara mata med ersättning den första veckan i stort sett, sedan stödmatade vi bara i 2-3v för då hade han kommit igång och kunde äta av mamma Bollen :)

Ett inlägg med bilder och film på kaninungarna kommer snart