Hade dödsont i ryggen igår. Men jag säger samma sak  som jag sa till min arbetskamrat igår kväll, att jag har inte ont på samma sätt längre, eller jag ser inte smärtan på samma sätt.

Förut hade jag så ont att jag mådde illa och var svimfärdig = orkade inte jobba.

Nu har jag lika mycket ont, men det är mer "jaha, nu har  jag ont". Alltså, det gör fortfarande ont, ilningarna i ryggen, rysningarna osv kvarstår, men de funkar ändå. Det är mest lite obekvämt.

Nu vill jag inte säga att jag är någon expert, men det är det som är grejen med fibro, hjärnan sänder ut för många smärtsignaler.

Vi kan säga, jag har lärt mig att jag kan göra saker trots jag har ont, för det händer inget mer än att jag har ont.

Jaja, svårt att förklara och jag fattar de inte riktigt själv, men skönt är det. Jag orkar hålla igång trots smärtan! Dock tar de på kroppen, och det känns med den här sabla tröttheten som alltid hänger som ett tungt moln över mig.

Jag har alltid mer eller mindre ont, men jag har "vant" mig.

Igår hade jag dock så ont att jag stoppade i mig både treo och alvedon, diggar inte värktabletter egentligen,föredrar min spikmatta, men det är lite svårt att ligga på spikmattan när man jobbar :) 

Nej, nu måste jag ha kaffe!