Gick tyvärr åt helvete med Taras ungar också då hon stötte bort dem, menmen, vad ska man göra? Så nu finns det bara 2/12 levande ungar, skitliv! Men men, det var två förstagångshonor och en "oerfaren" hona, så man ska ju inte förvänta sig för mycket. Ändå känns de lika hårt varje gång :(

Brynis gick tom också.

Anna parades om i torsdags iallafall, och i måndags parade jag Tara, Brynis, Ussi och Elsa. Tara och Brynis fick massvis med lyckade parningar iallafall, Ussi och Elsa såg jag ingen lyckad parning på. Men bägge två var skitgriniga mot hanarna igår när jag försökte igen så förhoppningsvis fick de till någon parning när jag inte såg.

Så vi hoppas de tar sig! Nu vill jag ha babyboom med överlevande ungar. Hemskt egentligen, jag har varit uppfödare sedan 03, alltså 8 år iår, och man tror att man blir härdad, men det blir man inte. Visst, jag kan avliva kaniner och slakta dem utan större problem, men då är man ju inställd på det. När de dör utan förvarning, DÅ är det hemskt. Som när Oskar och Urban dog i vintras, riktigt jävla hemskt. Oskar var ju min kelgris! Urban klarade jag inte av att ta bort själv, det fick pappa göra när jag åkt hem från Värmland, jag ville inte ens vara med, så jävla hemskt.

Om det behövs akut kan jag avliva kaniner, men det är ju inte precis kul, jag slipper hemskt gärna. 

Menmen, man ska tänka positivt, jag är superglad över mina två svarta ungar som lever och numera är superrunda! En är jävligt stor och en är mindre, men Eskil (pappan) är ju en liten plutt så den ena brås väl på morsan (som är stor)  och en på farsan ;) Den lilla har förmodligen dvärggen :) 

Om man nu ska fortsätta nördsnacket, så ska jag berätta att när man tog fram dvärgväduren så parade man fransk vädur och hermelin, och hermelin är en dvärgras och har dvärggen, som absolut inte är någon fara i enkel uppsättning, men i dubbel uppsättning så blir det ungar som man kallar "muppar", som är missbildade, vissa mer och vissa mindre, och de överlever oftast inte. För det mesta kan de inte äta och dia normalt, så de svälter oftast ihjäl. Det mest humana är att avliva dessa vid födseln.

Och eftersom dvärgväduren är en "blandras" med hermelin, så inträffar det även att dvärgvädurarna har dvärggen. Vissa syns det på, vissa gör det inte. De djuren med dvärggen blir oftast mindre. Jag fick muppar i en kull en gång, den ena var gravt missbildad, den andra muppen hade bara smal rumpa. "Muppar" brukar man kunna känna igen genom att de har breda skallar med långt mellan ögonen, smal rumpa, och korta framben. Bakbenen kan även vara vridna. Bilderna nedan är på den gravt missbidlade muppen jag hade. En normal unge ur samma kull som jämförelse bredvid.

Muppen vägde ungefär hälften av vad den normala vägde, men hade ändå bredare skalle. På andra bilden ser man även bakbenen som var vridna, som simfötter ungefär, och de extremt korta frambenen. Och ja, på första bilden ser bak definitivt skillnad på rumporna. Ungarna är 2 dagar på bilderna om jag minns rätt, och de är av samma färg, alltså svarta. Men man ser ju att muppen är betydligt ljusare, alltså inte lika utvecklad. 

Dock är jag lite glad över de döda ungarna jag fick, för båda döda kullarna förde med sig något positivt. Jag vet att Tara kan få ungar, och många ungar trots sin lilla storlek. I den kullen blev det dessutom en av varje färg. Fullt genetiskt möjligt med den parningen, men jävligt ovanligt. Utfallet följer för det mesta inte genetiken till punkt och pricka :P

Och i Annas kull, där de dog direkt, var det 2 viltgrå, en svart och en viltblå, alltså bär Lupus på blåanlag också! Visste sedan han bodde hos Anna förra sommaren att han bär på enfärgat, då han fick svarta ungar, men att han bar på blått var ett önsketänkande. Passar perfekt för mig som avlar på blått och svart! Eftersom han dessutom bara har viltgrått i stamtavlan så befarade jag det "värsta", att han kunde vara renavlad. Att han bär på dessa vikande anlag är inte så positivt om man hade avlat på bara viltgrått, då enfärgat kan förstöra mellanfärgen, men för mig som har honom som "projektkanin" för att få fram fina blåa och svarta, så passar det perfekt!

Till sist bjuder jag på en bild på mina två överlevande ungar. Dock några dagar gammal bild, men man ser ändå skillnaden lite. Den lilla till vänster. Idag är de åtta dagar gamla. Inom någon/några dagar öppnar de ögonen :)