Man slutar aldrig förvånad över folks hjärtlöshet. 
Jag har tagit hand om tre kattungar. Två små tjejer som blev dumpade i en kartong. Plus en kille som hittades jagad nere på byn. Vad tänker folk med? VARFÖR slänga ner ett gäng kattungar i en kartong och dumpa dom?
Då är det fanimej mindre hjärtlöst att slå ihjäl dom. Tänk om de hade blivit hittade några dygn senare? Eller bara ett dygn senare? I vilket skick skulle de ha varit då?
Lillkillen vet vi inte vad som har hänt med, han kan lika gärna ha rymt ut, men ingen verkar kännas vid honom.
Men småtjejerna, deras förra "ägare" gjorde en medvete handling. Äckligt!
NU är lillkillen extremt rädd för människor, vi försöker med lugn och fin socialisering här hemma, små steg i taget. Som tur är trivs han och småtjejerna ihop, det är människor han är rädd för. Nappar honom, för jag ser ju inte om han äter av den vanliga maten. Småtjejerna både dricker ersättning på egen hand och äter vanlig mat, men jag ser ju inte om han gör det eller inte, han bara gömmer sig när man kommer in. Idag vågade han dock sitta ute och spana på golvet när "systrarna" röjde runt och busade, så det går sakta men säkert framåt :) Snart vågar ha nog busa som normala 6veckors! Japp, jag uppskattar åldern till runt 6 veckor med tanke på vikterna, alla tre väger runt 500. 

Veterinärbesök inbokat på måndag, få bort småtjejernas öronskabb och kolla allmäntillståndet överhuvudtaget. 
Nu ska jag ge lillkillen en flaska ersättning och sedan sova, imorrn väntas jobb och mer kattbebis-socialisering. 
Killen är den svartvita på första bilden, andra bilden är på tjejerna, tredje är på mig och lillkillen alldelles nyss :)