Kom upp en diskussion på kaninifokus, vad man gör med ungar man inte får sålda. Sedan blev det en diskussion om det är rätt att äta dem eller ej. Kopierar in mitt svar hit!



Jag äter upp dem!

Åt kaninlår till lunch idag :) Supergott och NYTTIGT kött! Läkare rekommenderar kött till hjärtsjuka :) 

Jag äter kött. Jag tycker kött är gott, min favoritmat är en riktigt blodig köttbit älgfile/oxfile med goda tillbehör till (äter hellre älg dock)

MEN!  Jag gillar inte köttindustrin, jag vill inte stödja den. Jag har dåligt samvete varje gång jag köper kött i affären, för där har jag ingen aning om hur djuren haft det. 

Om jag fick välja skulle jag bara äta älgkött (har en pappa som är jägare) och kaninkött. Varför? 

Jo, för mina egna kaniner VET jag att:

• De har haft en bra uppväxt
• De har fått en bra foder
• De har inte ätit några läskiga mediciner
• De har inte åkt några långa djurtransporter
• Slakten gick lugnt och fint till, utan stress
• Slakten gick snabbt, kaninen hinner inte märka vad som händer innan den redan är död.

Dessa punkter jag radat upp, hur skulle jag kunna veta detta om en köttbit i affären? En köttbit i affären, oavsett om det varit ett ulligt litet lamm, söt liten griskulting eller kalv eller en dunig gul kyckling, jag har ingen som helst aning om vad de har haft för liv. 
Och har de haft bra burar och hagar? Hur lång var transporten med slaktbilen? Hur stressade var djuren innan de dog? 

Men jag lovar, jag är ingen iskall människa. Men jag har varit uppfödare i många år, nio år iår. 
Man kan inte fästa sig vid alla ungarna. 
Jag gosar och pussar på alla mina kaniner, de får vara ute i rasthagar, de har rena och fina burar.

Men, är det en kanin jag inte vill ha kvar eller inte vill avla på, och ingen annan vill köpa den. Ska den sitta där en bur hemma hos mig ända tills den dör självmant? Eller en rädd/aggressiv/nervös kanin, som jag INTE tycker passar sig varesig till avel eller som kelkanin, ska den också sitta i en bur år ut och år in, när inte ens jag kan gosa och mysa med den?  Bara för att den "måste" leva? De kaninerna tycker jag synd om. 

Nej, jag tar hellre bort mina kaniner än att sälja dem till ett dåligt hem. Och när jag ändå tar bort mina kaniner, så tar jag tillvara på köttet istället för att slänga bort/gräva ned. 

Personligen så ser jag kaninen som en köttbit när den är död. Jag tycker inte ens att det ser ut som en kanin, mer ett.. gosedjur? Den ser inte verklig ut när den är död helt enkelt.  Och när du styckat kaninerna, så ser du inte vem som är vem.
Och nej, det är inte kul att avliva kaniner. Inte alls. 
Om jag fick välja skulle jag hitta en massa superhem till mina kaniner! Men livet är inte så enkelt. Och folk håller inte vad de lovar, köpare kan låta superbra och sedan får kaninen sitta där i en bur hos en barnfamilj och ruttna bort. 

Jag kanske bör tillägga att jag bara säljer kaniner till barn när föräldern verkar superintresserad? 

Vet inte hur jag ska avsluta detta inlägg riktigt. Min dröm är att bo på en gård där jag har plats både för mina utställningskaniner + rena köttdjur, som jag föder upp just för köttets skull. Och att då det enda köttet jag äter är älg, kanin och kyckling (hemifrån mina föräldrar, också hemslaktat)

Sammanfattning:

En köttbit från affären = Du har ingen aning om djuren haft ett bra li
En köttbit från dina egna kaniner = Du vet att djuren haft ett bra liv och kan äta med gott samvete.

Och jag ÄLSKAR mina kaniner. Alla har namn. Dom är mina mysproppar! Men, de kaniner jag ska sälja eller avliva distanserar jag mig från psykiskt, börjar tänka i stort sett att det inte är min kanin. 
Och ja, jag har mina favoriter, mina riktiga kelgrisar. De skulle jag aldrig kunna avliva utan anledning eller äta. 
Även fast jag äter kanin så har jag känslor, och älskar som sagt mina lurvbollar.

Och neeej, jag skänker inte bort mina kaniner. Om någon inte har råd att köpa kaninen så har de inte råd att ta hand om den. Så resonerar jag!

Mina vänner har fått kaniner gratis av mig ibland dock, men det är sådana djur jag skulle ha avlivat om jag inte fått iväg dem.